En trombos kan få allvarliga konsekvenser. En sällsynt, men livshotande, komplikation vid trombos är lungemboli. Därför är det väldigt viktigt att man upptäcker en blodpropp så snabbt som möjligt och att man omedelbart kontaktar läkare. Här kan du läsa allt du behöver veta om tromboser: från symptom och orsaker till behandlingsmetoder och förebyggande åtgärder.
En trombos är en blodpropp som skapar en förträngning i eller helt täpper till ett blodkärl. Tromboser kan förekomma i alla blodkärl och i hjärtat, och påträffas i artärerna såväl som i venerna. Vanligast är tillståndet dock i venerna i benen. Här skiljer man mellan de två vanligast förekommande formerna ytlig (superficiell) ventrombos (SVT) och djup ventrombos (DVT).
Ytlig ventrombos
En ytlig ventrombos, som även kallas tromboflebit, är mindre allvarlig. Den uppstår ofta på grund av åderbråck, infektioner eller en skada. I samband med en ytlig ventrombos bildas blodproppen i någon av de ytliga venerna nära huden. Där orsakar proppen en lokal, begränsad inflammation. Trots detta kan även en ytlig ventrombos leda till komplikationer, till exempel att det bildas en djup ventrombos eller till och med lungemboli.
Djup ventrombos (DVT) och djup trombos i benvenerna
En djup ventrombos, även kallad flebotrombos, är en blodpropp i de djupa huvudvenerna i benen, bäckenet eller, mer sällan, i armarna. Den uppstår i regel som en följd av ett för långsamt blodflöde och en förhöjd tendens hos blodet att koagulera.
Smärta, hudförändringar och värmeutveckling är vanliga tecken på trombos. Ytlig och djup ventrombos uppvisar dock olika symptom:
Symptom på ytlig (superficiell) ventrombos (SVT)
Symptom på en djup ventrombos (DVT)
För att undvika livshotande eller kroniska komplikationer är det ytterst viktigt att behandla trombos. I mer än 90 % av fallen av lungemboli orsakas förträngningen en blodpropp. Utöver lungemboli är möjliga komplikationer även blodförgiftning och posttrombotiskt syndrom där en permanent skada på venklaffarna leder till kronisk venös insufficiens (CVI).
Vid lungemboli täpps en lungartär till fullständigt eller delvis, vanligen av en propp som följer med blodet. Det gör att lungans syreupptagningsförmåga försämras, vilket kan orsaka livshotande tillstånd. Andra komplikationer är lunginfarkt, lungsäcksinflammation, hjärtarytmi eller hjärtsvikt på grund av att belastningen på höger kammare stiger. Därför ska man omedelbart tillkalla akut hjälp vid misstanke om lungemboli.
Om lungembolin har utlösts av en blodpropp talar man även om trombemboli. Betydligt mer sällan förekommer septisk emoboli, fettemboli, luftemboli eller tumöremboli.
Följande varningstecken kan tyda på lungemboli:
För låg blodflödeshastighet, skador och förändringar i kärlväggarna och en för hög benägenhet hos blodet att koagulera är de tre huvudorsakerna till uppkomsten av trombos. Dessa främjas av olika riskfaktorer:
Ärftlig benägenhet för trombos
Risken för trombos ökar med åldern
Rökning
Efter operation eller trauma
Fysisk inaktivitet
(t.ex. långflygningar eller sängliggande)
Adipositas, varicer eller cancer
Vätskebrist
Hormonella förändringar
(t.ex. p-piller eller graviditet)
Ärftlig benägenhet för trombos
Risken för trombos ökar med åldern
Rökning
Efter operation eller trauma
Fysisk inaktivitet
(t.ex. långflygningar eller sängliggande)
Adipositas, varicer eller cancer
Vätskebrist
Hormonella förändringar (t.ex. p-piller eller graviditet)
En benägenhet till trombos kan i regel inte botas. Däremot går det att skapa förutsättningar för ett fritt blodflöde samt påverka venväggarnas elasticitet och blodets viskositet i positiv riktning.
Vid akut trombos behandlas patienten initialt med blodförtunnande läkemedel genom en injektion eller infusion. Om blodproppen inte behöver avlägsnas akut, fortsätter patienten trombosbehandlingen på egen hand. Patienten ordineras blodförtunnande tabletter som tas under 3 till 6 månader för att gradvis lösa upp blodproppen. Risken för blödning ökar hos patienter som ordineras blodförtunnande läkemedel.
Medan den medicinska behandlingen syftar till att minska benägenheten för att det bildas blodproppar, bidrar kompressionsbehandlingen och en eventuell rörelseterapi till att motverka blodstockning i venerna.
Kompressionsbehandling är en viktig del av trombosbehandlingen. Kompression kan snabbt lindra besvären eftersom den bidrar till att lösa upp den venösa blodstockningen, vilket kan bidra till minskad svullnad, tyngdkänsla och smärta i benen. Kompressionsprodukten skapar ett tryck utifrån och främjar på så sätt blodflödet tillbaka till hjärtat.
Det sänker även blodtrycket i vensystemet. Dessutom främjar kompressionstrycket blodflödeshastigheten vilket kan minska risken för att det bildas fler proppar.
