Kan inte påverkas
- Försvagad venvägg
- Kön: På grund av sin bindvävsstruktur drabbas kvinnor oftare än män
- Stigande ålder
- Immobilitet
- Hormonpåverkan pga. graviditet eller klimakteriet
- Tumörer
Ca 90 % av alla vuxna har en venförändring*. Det börjar med små ådernät och kan sluta med allvarliga vensjukdomar som venösa bensår (ulcis cruris).
* Bonner Venenstudie der Deutschen Gesellschaft für Phlebologie från 2003, 3 072 manliga och kvinnliga deltagare mellan 18 och 79 år. Studieresultaten avser den tyska befolkningen.
Vener – även kallade blodådror – är blodkärl som transporterar blodet tillbaka till hjärtat. De ingår i blodomloppets lågtryckssystem, eftersom trycket inne i venerna är betydligt lägre än trycket i artärerna. Venerna transporterar syrefattigt blod i blodomloppet och artärerna syrerikt blod i lungkretsloppet.
Hos en vuxen människa transporterar venerna ca 7 000 liter blod tillbaka till hjärtat varje dag. Det är musklerna som ser till att blodet pumpas ut till venerna. Här har även venklaffarna en viktig uppgift.
De flesta av kroppens vener löper parallellt med sin arteriella motsvarighet och har därför liknande benämning (lat. Vena comitans).
Blodkärl finns i hela den mänskliga kroppen. Dessa kan delas in i två typer – artärer och vener.
Artärer transporterar syrerikt blod till organ, muskler, vävnad och andra ställen där det behövs. Arteriellt blod är ljusare än venöst, som är syrefattigt.
De flesta av de små och medelstora venerna har venklaffar som förhindrar att blodet stannar kvar på grund av tyngdkraften. Artärer har inga klaffar.
Det är hjärtslagen som pumpar runt blodet i kroppen. Hjärtslagen räcker dock inte till för att accelerera blodet ända ut i venerna efter att det har passerat kapillärerna (de minsta blodkärlen). Hjärtat är mer en tryckpump än en sugpump. Det sköter därför inte tillbakatransporten.
Den anatomiska grunden till blodflödet utgörs av venklaffar. De flesta vener är indelade i segment genom klaffar. Upp till 20 venklaffar i en ven ser till att blodet i armar och ben flödar åt rätt håll, alltså till hjärtat. De fungerar ungefär som backventiler. När det uppstår ett tryck på ett vensegment öppnas klaffarna i riktning mot hjärtat och låter blodet passera till nästa vensegment. Klaffarna öppnas bara i en riktning. Om klaffarna är friska kan blodet alltså inte rinna tillbaka.
Men hur kan tryck utövas på venerna? För att blodet ska komma tillbaka till hjärtat samverkar flera mekanismer som kallas venpumpen eller muskelpumpen. När en muskel dras ihop pressas venerna som löper i området ihop. Detta gör att blodet transporteras vidare. Kärlväggarna fungerar som mottryck och ser till att trycket i venen inte stiger ytterligare. Om muskeln slappnar av utvidgas venen igen. Suget som uppstår gör att blodet flödar från de vensegment som ligger djupare och från det ytliga vensystemet till de djupa venerna. En parallell ven kan även komprimeras genom pulsvågen som går genom den närliggande artären. I vener nära hjärtat påverkas blodflödet av andningen och i buken av tarmrörelserna.
Tack vare samspelet mellan kompression och venklaffar kan blodet transporteras mot tyngdkraften – dygnet runt under en hel livstid. Därmed är det inte så konstigt om venklaffarna och venväggarna inte längre fungerar felfritt och att man drabbas venbesvär med stigande ålder.
Benvenerna har den största kapaciteten i det venösa systemet. De pumpar tillbaka blodet till hjärtat från kroppens lägsta ställe, mot tyngdkraften och utan avbrott, dygnet runt. Det är priset för människans evolutionära utveckling med upprätt gång.
Benmuskulaturens ”muskel-ven-pump” eller ”vadmuskelpumpen” har den viktigaste funktionen i tillbakatransporten av blod. När benen är i rörelse spänns musklerna i underbenet och fungerar då som en naturlig pump som transporterar det venösa blodet från benen och upp till hjärtat.
Minimala förändringar i venen, t.ex. till följd av en utvidgning, påverkar venklaffarnas funktion så att de inte längre kan stängas ordentligt. Då kan det hända att det venösa blodet stockar sig i benvenerna och inte kan flyta vidare lika snabbt. Denna blodstockning märks först bara som tunga eller svullna ben. Den viktiga uppgiften att transportera tillbaka blodet fungerar då inte längre fullt ut och kan leda till allvarliga vensjukdomar om tillståndet inte behandlas.
Man skiljer mellan de kraftigt förgrenade ytliga benvenerna i den subkutana fettvävnaden, de stora djupa benvenerna och de förbindande perforantvenerna.
Här är en översikt över de olika muskel- och ledpumparna:
De tjockaste venerna är hjärtats hålvener som har en diameter på ca 2 cm, medan de tunnaste venolerna (minsta venösa blodkärlen) däremot bara är ca 15 μm. Liksom alla blodkärl är venväggen indelad i tre skikt:
1. Tunica interna (Intima)
Det innersta lagret består av ett enkelt lager epitelceller som sitter på ett basalmembran. Detta skikt skapar venklaffarna.
2. Tunica media (Media)
Det mellersta lagret består huvudsakligen av ett cirkulärt skikt glatta muskelceller och elastiska fibrer. Den glatta muskulaturen har inslag av kollagen bindväv, som gör Tunica media mer lucker än hos artärer.
3. Tunica externa (Tunica adventitia)
Det yttre lagret är ett bindvävslager som förenar venen med omgivande vävnad. Här ligger nerver, och i de stora venerna finns små blodkärl som försörjer de stora kärlen med näring och syre.
Det finns ett par undantag i venernas anatomi: Vissa stora vener som den nedre hålvenen har endast längsgående muskulatur. Större benvener som Vena saphena magna har ett högt hydrostatiskt tryck. Dessa har en lika tjock vägg som artärer.
En venklaff är ett slags utväxt från kärlväggen. Klaffen fungerar ungefär som en ventil. Det finns inga venklaffar i venerna i huvudet, tarmarna, ryggmärgskanalen och de stora venerna nära hjärtat. Hos artärerna räcker pumptrycket från hjärtat för att förhindra backflödet.
Nästan alla har upplevt det: tunga ben på kvällen. Det kan bero på en ansträngande dag, att man har suttit eller stått mycket, men det kan också vara ett första tecken på venproblem. Det finns många symptom på venbesvär. Den som vill undersöka orsakerna till framträdande ådror ska även vara uppmärksam på diverse andra symptom på venbesvär:
Även lätta symptom ska tas på allvar, framför allt om de återkommer. Om de inte behandlas kan besvären förvärras eller leda till andra, allvarliga vensjukdomar. Dessa ska alltid utredas av medicinsk fackpersonal. Det bästa är att besöka en specialist inom området flebologi eller hudsjukdomar.
Det finns flera olika faktorer som kan bidra till att vensjukdomar uppkommer. Här skiljer man mellan faktorer som inte kan påverkas och faktorer som kan påverkas:
Kan inte påverkas
Kan påverkas
Liksom i trafiken kan det bildas kö i venerna. Det räcker med ett vägarbete för att stoppa trafiken. I kroppen kan ett sådant vägarbete vara en liten förändring i venen som hindrar venklaffarna från att stängas helt och därmed försämrar blodflödet. Denna klaffinsufficiens är ofta orsaken till olika venbesvär, men kan också vara en följd av en sjukdom i vensystemet.
Spindelvener
Spindelvener är små, synliga nät- eller solfjäderformade vener direkt i överhuden. De är normalt sett ofarliga och främst ett kosmetiskt problem, men kan också vara ett tecken på begynnande svaghet i venerna.
Åderbråck (varicer)
I ett åderbråck (varicer) fungerar venklaffarna och därmed tillbakatransporten av blodet dåligt. Tyngdkraften får blodet att stockas i benen. Venväggarna töjs ut och den utvidgade venen antar en slingrande och knotig form.
Venös insufficiens
Med venös insufficiens avses en störd funktion i venerna, som oftast uppstår till följd av ett hindrat blodflöde. I regel är det venerna på benen som drabbas av venös insufficiens.
Veninflammation
Vid en veninflammation (flebit) inflammeras venväggarna. Det kan drabba såväl ytliga som djupare vener. Båda typerna förkommer ofta i kombination med en blodpropp.
Trombos
En trombos uppstår på grund av en koagulationsstörning i blodet. Om blodet koagulerar i kärlsystemet kan en blodpropp (trombos) bildas på kärlväggen – oftast i venerna, särskilt i de djupa benvenerna. Dessa avlagringar gör kärlen trängre eller kan t.o.m. stänga dem helt. Blodet kan då inte längre rinna optimalt genom venerna till hjärtat. Man talar då om en djup ventrombos.
Ulcus cruris
Ulcus cruris betecknar ett ofta vätskande sår på underbenet eller foten som har svårt att läka eller inte läker alls. Dessa sår är väldigt ofta följden av en långvarig, obehandlad svaghet i venerna.
Spindelvener är små, synliga nät- eller solfjäderformade vener direkt i överhuden. De är normalt sett ofarliga och främst ett kosmetiskt problem, men kan också vara ett tecken på begynnande svaghet i venerna.
I ett åderbråck (varicer) fungerar venklaffarna och därmed tillbakatransporten av blodet dåligt. Tyngdkraften får blodet att stockas i benen. Venväggarna töjs ut och den utvidgade venen antar en slingrande och knotig form.
En trombos uppstår på grund av en koagulationsstörning i blodet. Om blodet koagulerar i kärlsystemet kan en blodpropp (trombos) bildas på kärlväggen – oftast i venerna, särskilt i de djupa benvenerna. Dessa avlagringar gör kärlen trängre eller kan t.o.m. stänga dem helt. Blodet kan då inte längre rinna optimalt genom venerna till hjärtat. Man talar då om en djup ventrombos.
Ulcus cruris betecknar ett ofta vätskande sår på underbenet eller foten som har svårt att läka eller inte läker alls. Dessa sår är väldigt ofta följden av en långvarig, obehandlad svaghet i venerna.
Vid en veninflammation (flebit) inflammeras venväggarna. Det kan drabba såväl ytliga som djupare vener. Båda typerna förkommer ofta i kombination med en blodpropp.
Med venös insufficiens avses en störd funktion i venerna, som oftast uppstår till följd av ett hindrat blodflöde. I regel är det venerna på benen som drabbas av venös insufficiens.
Den föredragna metoden är ultraljudsundersökning för att visa djupt liggande vener och diagnostisera sjuka blodkärl. Med denna metod kan man också fastställa blodflödets hastighet och riktning. Med Duplex-sonografi kan specialister även undersöka venernas form och uppbyggnad. Metoden är smärtfri och har inga biverkningar.
I allvarliga fall kan ytterligare undersökningar som magnetröntgen eller datortomografi genomföras.
Oavsett om man har benägenhet för venbesvär eller inte, så är rörelse ett av de bästa sätten att undvika besvären. Undvik att stå eller sitta länge. Sträva efter omväxling. Du behöver inte idrotta på hög nivå, utan det är full tillräckligt att cykla, simma eller promenera. Att duscha av benen i kallt vatten och lägga upp benen högt kan också hjälpa. Du bör dessutom minimera alla riskfaktorer som du själv kan påverka:
Undvik övervikt, ät en balanserad kost. Undvik värmepåverkan som bastubad och stark solstrålning. Avstå från alkohol och nikotin. Bär oftast platta, bekväma skor och undvik åtsittande kläder. Här kan du läsa mer om alternativ till p-piller.
Olika venövningar – en översikt för dig
Korta venövningar stabiliserar kärlväggarna och främjar blodflödet. Vill du ha övningar att göra hemma, på jobbet eller under resan?
Med venövningar från Juzo aktiverar du enkelt venpumpen och främjar på så sätt din hälsa.
I filmerna finns enkla övningar som du kan göra i vardagen. Upprepa varje övning 10 gånger.
När venen är försvagad räcker de förebyggande åtgärderna som satts in oftast inte längre till för att förhindra en försämring. Den viktigaste faktorn i behandlingen av försvagade vener är kompressionsbehandling. Den hjälper till att stänga venklaffarna och därmed att transportera tillbaka blodet till hjärtat.
Men hur fungerar kompressionsbehandlingen vid venbesvär? Principen består i att utöva ett yttre, kontrollerat tryck på vävnaden och det underliggande vensystemet. Därigenom minskar venernas diameter. Det gör att venklaffar som inte stängs fullständigt kan förslutas helt igen och fungera som backventiler. Att kompressionsstrumpans tryck avtar i riktning mot hjärtat främjar dessutom transporten av blodet. En kompressionsstrumpa fungerar extra bra i kombination med rörelse. Då kan vadmuskelpumpen arbeta optimalt.
Utöver kompressionsbehandling kan man sätta in läkemedel eller genomföra olika behandlingar eller kirurgiska ingrepp.