Lymfödem
Ett lymfödem uppstår genom en ökad ansamling av proteinhaltig vätska i vävnaden. Lymfvätskan (lymfa, latin lympha = klart vatten) kan inte transporteras bort ordentligt av ett skadat lymfsystem, vilket gör att det uppstår en ansamling. Ett lymfödem kan i regel uppkomma var som helst på kroppen, men hos majoriteten av de drabbade uppkommer det på benen.
Lymfsystemet
Lymfkärlssystemet går genom hela kroppen och oftast parallellt med blodkärlen. Det är inget slutet kretslopp, utan ett halvöppet system.
Lymfsystemet är den viktigaste beståndsdelen i det mänskliga immunsystemet. Det fungerar som ett transport- och avfallssystem för olika ämnen som protein, fetter, patogen eller cellavfall. Denna ”lymfpliktiga last” kan inte transporteras bort på något annat sätt. En störning i lymfsystemet leder till en vätskeansamling och därmed till en synlig och kännbar svullnad, dvs. ett ödem.
Vad menas med ett lymfödem?
Definition av lymfödem: En ansamling av lymfvätska i vävnaden, vilket leder till en lokal svullnad i vävnaden. Orsaken är begränsad transportkapacitet hos lymfsystemet.
Lymfödem orsakas oftast av tidigare sjukdomar eller behandlingar, t.ex. operation av bröstcancer med borttagning av lymfknutor. Ett lymfödem uppkommer inte omedelbart efter ett ingrepp. Ofta visar det sig inte förrän efter flera år. Det är betydligt mer sällsynt att det finns en ärftlighetsfaktor (t.ex. för få lymfkärl).
Det kan hända att sjukdomen inte omedelbart identifieras som lymfödem. Under den tid som går utan att man får rätt behandling kan lymfödemet förvärras och efterföljande behandling försvåras.
Vid lymfödem förekommer oftast inga smärtor, men kraftiga svullnader med spänningskänsla uppträder i de drabbade områdena. Dessa svullnader medför ofta stora rörelsebegränsningar och ytterligare komplikationer. Lymfödem drabbar både män och kvinnor, men oftare kvinnor.
Vilka former av lymfödem finns det?
Man skiljer mellan två former av lymfödem beroende på vad som orsakar dem:
Primärt lymfödem
Ett primärt lymfödem kan uppkomma direkt efter födseln eller när som helst under livet. Här är orsakerna till störningar i lymfsystemet:
- medfödd brist på lymfkärl
- över- eller underutvecklade lymfkärl eller lymfknutor
- förhårdnader i lymfknutor
Sekundärt lymfödem
Sekundärt lymfödem är betydligt vanligare än primärt lymfödem. Ett sekundärt lymfödem uppkommer alltid till följd av något tillstånd som har gjort att lymfsystemet har skadats. Sekundära lymfödem kan uppkomma överallt på kroppen och det finns många anledningar.
Exempel på orsaker till sekundära lymfödem:
- skador som har medfört skador på lymfbanor eller lymfknutor
- operationer där lymfknutor har tagits bort eller lymfbanor har skurits av (t.ex. vid bröstcanceroperation)
- inflammationer till följd av virus, bakterier, svamp etc.
- obehandlad, kronisk venös insufficiens
- tumörer, elakartade sjukdomar, strålning, infektioner, insektsstick etc.
Blandningsform av lymfödem
Förutom primära och sekundära former av lymfödem kan följande blandningsformer av ödem förekomma:
Flebo-lymfödem
Flebo-lymfödemet, eller flebödemet, uppkommer nästan bara på benen. Det är en följd av en flebologisk sjukdom, dvs. en sjukdom i blodomloppet. Det kan vara åderbråck eller trombos. På grund av det ökade trycket i venerna trycks mer vätska från blodkärlen till vävnaden. Om ett temporärt ödem som har uppstått på grund av en vensjukdom (flebödem) inte behandlas leder detta på sikt till att lymfsystemet överbelastas. Vävnaden blir hård och ett flebo-lymfödem uppstår.
Fetmarelaterat lymfödem
I framskridna stadier av sjuklig övervikt (adipositas, eller fetma) kan ett fetmarelaterat lymfödem uppstå. Detta sker oftast symmetriskt. De förstorade fettcellerna trycker på lymfsystemet och försämrar dess funktion. Lymftransporten och upptagningen av lymfvätska i lymfknutorna hindras. Dessutom leder ökningen av fettvävnad till en inflammationsprocess runt lymfkärlen, vilket skadar kärlen. På grund av denna skada blir lymfkärlen otäta och vätska läcker ut i den omgivande vävnaden.
Friskt lymfsystem
Försämrat lymfsystem
Symptom på lymfödem
Symptom på lymfödem delas in i inre och yttre symptom. Med hjälp av följande punkter kan du ta reda på om du eventuellt lider av lymfödem.
Synliga yttre symptom
Dessa symptom syns tydligt på de drabbade ställena och kan visa sig i olika omfattning på följande sätt:
- positivt Stemmers tecken
- asymmetrisk svullnad i ena sidans arm eller ett ben (t.ex. bara hos ett ben)
- fot- eller handryggen är oftast svullen
- missfärgningar av huden och andra hudförändringar
- huden blir lättare irriterad och inflammerad
- tydliga hudveck på de berörda extremiteterna
- eventuella rörelsebegränsningar
Märkbara inre symptom
Förutom de synliga tecknen finns det inre symptom som kan tyda på ett lymfödem:
- trötta, tunga armar eller ben
- tryck- och spänningskänsla
- pirrande eller stickande känsla
- lätta domningar i den berörda kroppsdelen
- det berörda benet eller den berörda armen tröttas ut snabbare
Om du upptäcker ett eller flera tecken på lymfödem bör du kontakta specialist på vener eller lymfkärl. Vid tidig diagnos kan sjukdomsförloppet påverkas positivt.
Stemmers tecken och tumtestet
Ett positivt Stemmers tecken kan tyda på ett benlymfödem. Detta kan du lätt kontrollera själv.
- Försök att lyfta upp ett hudveck vid din andra tå med pekfingret och tummen. Om du lyckas med det och lätt kan ta tag om huden talar man om ett negativt Stemmers tecken. I så fall är det sannolikt inte fråga om lymfödem.
- Om du inte lyckas med att ta tag om huden talar man om ett positivt Stemmers tecken, vilket tyder på att du förmodligen har ett lymfödem på benet.
- Jämför hudvecken vid din andra tå på båda fötterna. På foten med positivt Stemmers tecken är hudvecket betydligt tjockare.
Om svullnaden finns på en annan kroppsdel kan tumtestet hjälpa. Tryck med tummen på den berörda vävnaden i ca 10 sekunder. Om inbuktningen inte försvinner direkt efter att du har tagit bort tummen tyder detta på lymfödem.
Om Stemmers tecken är negativt betyder det inte nödvändigtvis att lymfödem kan uteslutas. Om du har fler symptom måste du låta en läkare kontrollera dem.
Avgränsning mellan lymfödem och lipödem
Lipödem är en smärtsam störning i fettfördelningen som även innebär en ökning av omfånget. Lipödem och lymfödem skiljer sig åt på flera sätt, men kan ändå förväxlas. För att åskådliggöra skillnaderna mellan de båda sjukdomsbilderna har vi sammanställt de viktigaste differentieringskriterierna. Det gör det lättare att ställa rätt diagnos.
| LYMFÖDEM | LIPÖDEM | |
| Ödemets framträdande | Asymmetriskt och symmetriskt | Endast symmetriskt |
| Smärtor (tryck, beröring etc.) | nej | ja |
| Rosfeber (erysipelas) | frekvent | nej |
| Svullnad på fot- och/eller handryggen | ja | nej |
Viktigt: Den här självkontrollen ersätter inte ett läkarbesök. Ett läkarbesök är nödvändigt för att rätt diagnos ska kunna ställas.
Vilka stadier av lymfödem finns det?
Lymfödem delas in i fyra stadier beroende på hur de yttrar sig. Vilket stadium det handlar om avgör även lymfödemets behandling, som bör följa direkt efter att diagnosen har ställts. Detta för att förhindra att ödemet ökar i omfattning eller försämras.
Stadium 0 – Latent stadium
Stadium 0 – Latent stadium
- Diagnosticerad skada hos lymfsystemet
- Inget ödem syns (ännu)
Stadium I – Spontant reversibelt stadium
Stadium I – Spontant reversibelt stadium
- Mjuk svullnad
- Ödemet går tillbaka genom högläge
- Efter ett tryck med fingret blir det en synlig inbuktning
Stadium II – Inte spontant reversibelt stadium
Stadium II – Inte spontant reversibelt stadium
- Förhårdnad bindväv
- Ödemet går inte längre tillbaka genom högläge
- Det går knappt att trycka in huden med fingret
Stadium III – Irreversibelt stadium
Stadium III – Irreversibelt stadium
- Den berörda kroppsdelen har ökat extremt i omfång
- Förhårdnad hud med hudförändringar
- Kraftigt begränsad rörlighet
Behandlingskoncept vid lymfödem
Den enda behandling som bevisligen bidrar till att ett lymfödem förbättras eller motverkar att det försämras är komplex fysikalisk ödemterapi (KFÖ). I den första fasen av KFÖ ska svullnaden i vävnaden minimeras. Detta sker i bästa fall med dagligt manuellt lymfdränage (MLD) och en kompressionsbehandling med medicinska reglerbara kompressionssystem (ACD) eller kompressionsbandage som är anpassad efter lymfödemets stadium. I den andra fasen handlar det om att hålla kvar det ödemfria tillståndet med MLD och en individuellt tillverkad flatstickad kompressionsprodukt (Juzo Expert eller Juzo Expert Strong). Hudvård, avsvällningsövningar och patientens aktiva medverkan är viktig under hela behandlingen. Endast med konsekvent och långvarig behandling kan omfattningen av ett lymfödem minskas och även bibehållas under lång tid.
Operativa metoder
- Delvis eller total borttagning av drabbad vävnad, så att mindre lymfa produceras (resektionsmetoder)
- Avledning av lymfvätskan ur lymfkärlssystemet på extraanatomisk väg, t.ex. via anslutningen mellan lymfkärl och vener (bortledande metoder)
- Anslutning av de blockerade eller avskurna delarna av lymfkärlssystemet, t.ex. genom transplantation av lymfbanor och -knutar (rekonstruktiv metod)
För alla dessa åtgärder och metoder måste särskilda förutsättningar föreligga och en avvägning göras mellan nyttan och riskerna.
Vilka komplikationer kan uppstå?
Om ett lymfödem inte behandlas eller behandlas otillräckligt eller felaktigt kan hudförändringar, förhårdnad vävnad och andra komplikationer som leder till ytterligare problem uppkomma.
Huden blir torr på de ställen där lymfödemet finns och börjar flaga. Eftersom protein inte kan transporteras bort ordentligt på grund av det skadade lymfsystemet lagras det i vävnaden. Det kan leda till inflammationer. Ny bindväv bildas och ödemet blir ännu större och hårdare (fibros).
Eftersom immunsystemet är störningsdrabbat hos patienter med lymfödem i det berörda området är organismen mer benägen att råka ut för bakteriella hudinfektioner, t.ex. rosfeber (erysipelas) eller svampinfektioner (mykos). Dessa måste behandlas med läkemedel så fort som möjligt.