Sjukdomen lipödem är en smärtsam störning i fettvävnaden som nästan enbart drabbar kvinnor. Vid lipödem ökar kroppens fettceller i storlek i extremiteterna. Fettansamlingarna kan bildas på ben, stuss och höfter men även armar. Vävnaden blir då extra känslig för tryck och smärta. Till skillnad från besvären kan själva fettdepåerna inte lindras med träning eller diet. Här kan du läsa mer om aktuella rön gällande orsaker, symptom, diagnos och behandling av lipödem.
Ett lipödem (grekiska Lip = fett) är en smärtsam sjukdom i fettvävnaden. Det är en oproportionerlig, symmetrisk störning i fettfördelningen som nästan enbart förekommer hos kvinnor. Det drabbar endast extremiteterna.
Eftersom man tidigare utgick från att det rörde sig om en vätskeansamling i vävnaden kallades sjukdomen för ödem. Enligt de senaste rönen förekommer ingen svullnad på grund av vätskeansamlingar vid ett rent lipödem.
Störningar i fettfördelningen
Den oproportionella – alltså ojämna – fördelningen vid lipödem uppstår alltid symmetriskt på båda benen eller båda armarna. Bål, huvud och hals berörs inte. Den ökade fettansamlingen kan fördelas jämnt över låren eller underbenen (s.k. ”stolpben”) eller över- eller underarmarna, eller enbart låren eller underbenen. Ett lipödem som sträcker sig över lår och höfter kallas också ”ridbyxlår”. Fötter och händer är aldrig drabbade vid rent lipödem. Därför uppstår ofta ett slags kant, ungefär som en snodd som dras åt, mot angränsande, friska områden. Stora fettkuddar vid knän, lår eller överarmar kan bilda överhäng eller fickor.
Svårighetsgrad: Smärtor vs. utseende
Extremiteternas utseende har inget direkt samband med den subjektiva upplevelsen av besvären. Det innebär att utpräglade fettansamlingar kan vara mindre smärtsamma än relativt smala extremiteter. Den indelning av stadier som gällde t.o.m. 2023 används därför idag bara för att skilja mellan olika utseenden – alltså morfologin. Utpräglingen har endast en beskrivande karaktär. Någon indelning av stadier för besvären finns inte vid dags dato.
Indelning av stadier för morfologisk särskiljning
Det är nästan bara kvinnor som drabbas av lipödem. Därför finns två möjliga väsentliga faktorer, nämligen en störning i X-kromosomen eller en specifikt kvinnlig hormonell störning. Kronisk sjukdom utlöses oftast av hormonomställningar i kroppen, t ex under puberteten, under eller efter en graviditet eller under klimakteriet. Om sjukdomen redan har uppkommit kan symptomen förvärras under dessa perioder. Det är sannolikt att lipödem också har en viss ärftlighet. Det innebär att det ofta är flera generationer av kvinnor i samma familj som drabbas. De exakta orsakerna till lipödem har ännu inte kunnat förklaras vetenskapligt.
Andelen patienter med lipödem i befolkningen är okänd. I studier utgår man ofta från att det gäller 5 till 11 % av alla kvinnor. Sjukdomen kan komma smygande. Symptomen identifieras ofta inte entydigt som sådana utan kan finnas länge. Dessutom leder ett enbart kliniskt tillvägagångssätt vid diagnosticering ibland till tveksamheter. Av dessa skäl förblir många lipödem oupptäckta.
Bra att veta
Mer information, tips och artiklar om kvinnor som har drabbats av lipödem hittar du även på vår blogg Frauensache – ett initiativ för dig som lider av lipödem.
Symptomen på lipödem kan uppstå plötsligt eller öka gradvis under flera månader eller år. De viktigaste subjektiva symptomen på ett lipödem är smärta vid tryck och beröring eller spontan smärta samt tyngdkänsla. Smärta vid tryck innebär att patienten upplever smärta redan vid lätt tryck. Smärta vid beröring innebär att till och med beröring är smärtsamt. Spontana smärtor uppstår plötsligt och utan orsak i vävnaden. Till detta kommer till viss del uppenbara oproportionerliga förhållanden i kroppen med tydliga fettansamlingar.
Med hjälp av punkterna nedan kan du avgöra om du eventuell har drabbats av lipödem.
Utvändigt synliga symptom
Det finns vissa yttre tecken som är väldigt typiska för ett lipödem:
Invändigt kännbara symptom
Förutom de synliga tecknen finns det symptom som kan tyda på ett lipödem. Dessa symptom kan förstärkas ytterligare efter att man har suttit, stått eller gått länge, under dagens lopp eller på grund av värme:
Dessa subjektiva besvär ”måste” inte förekomma hos alla lipödempatienter. Om du upptäcker ett eller flera tecken bör du kontakta läkare. Lämpliga specialistområden är lymfologi och flebologi. Det är viktigt med en tidig diagnos för att säkerställa optimal behandling och kunna lindra besvären.
Tyvärr tar det ofta väldigt lång tid innan diagnosen lipödem ställs, ibland decennier. I många fall förväxlas lipödemet felaktigt med andra sjukdomar som adipositas (fetma), lymfödem eller lipohypertrofi, en smärtfri störning av fettfördelningen.
Diagnosen lipödem är en klinisk diagnos. Det innebär att patienten får genomgå en rad olika undersökningar, och att läkaren sedan gör en samlad bedömning. Inspektion och palpation, alltså att titta och känna, är extra viktigt för diagnosen lipödem. För en meningsfull anamnes ska patienten besvara frågor enligt ett visst system. Därigenom framkommer information om den subjektiva upplevelsen av besvären och familjehistoriken.
Det finns inga mätbara parametrar som påvisar ett lipödem. För att utesluta andra sjukdomar kan undersökningsmetoder med olika apparater användas, till exempel ultraljudsdiagnostik för att utesluta ett ödem. Även laboratoriesvar kan användas för differentialdiagnoser, men inte heller dessa lämpar sig för att påvisa lipödem.
Som första dokumentation och för att kontrollera förloppet mäts de biometriska värdena kroppsvikt, kroppslängd samt omkretsen för midja och höfter. Body Mass Index (BMI) är inget tillämpligt värde för lipödem, eftersom den sjukliga ökningen av fettvävnad överskattas. Förhållandet mellan midjemått och kroppslängd (Waist to Height Ratio) är mer meningsfullt. Komplettera med ytterligare mätningar av berörda extremiteter för behandlingsplan och kontroll av förloppet. För att beskriva disproportionaliteten kan man använda lipohypertrofi-kvoten enligt Herpertz*, vilken även är beroende av graden av adipositas.
*LipQ = omkrets på lårets tjockaste del i cm / kroppslängd i cm
32–35 % = låg; 36–40 % = medel; 41–45 % = kraftig; 46–51 % = massiv; >52 % = enorm
Efter fastställd diagnos är olika behandlingsåtgärder möjliga och nödvändiga för att minska besvären. Läkaren tar fram en kombination av behandlingar som är anpassad efter patienten och hennes besvär. Utöver detta kan läkaren välja ut och dosera lämpliga åtgärder och läkemedel enligt ett modulliknande system.
Smärtreduktion
Eftersom lipödem är en kronisk sjukdom kommer patienten vara tvungen att leva med den. Allt som kan minska lidandet kan och bör integreras i behandlingen. Smärtreduktion är det främsta målet med alla åtgärder. Om en modul i behandlingen inte ger någon lindring kan den utelämnas.
Självbehandling
Omfattningen och eventuella följder av lipödemet i positiv riktning samt lindring av besvären kan påverkas genom konsekvent behandling. Det är viktigt att acceptera sig själv och sjukdomen och att informeras om behandlingsalternativ så tidigt som möjligt och även kontinuerligt, så att man själv kan ta kontrollen över sjukdomen, behandlingen och sig själv.
Kompression
En av de viktigaste modulerna för smärtreduktion vid lipödem är kompressionsbehandling. Det är en av standardbehandlingarna. Rekommendationen i S2-direktivet om lipödem är: ”Vid diagnosticerat lipödem ska kompressionsbehandling användas på drabbade extremiteter för smärtreduktion.”
Så fungerar det: Medicinska kompressionsstrumpor och kompressionsförband består av elastiska material. Därmed utövas ett kontinuerligt tryck på vävnaden. Detta konstanta tryck kan minska de subjektiva besvären. Det är viktigt för alla berörda att förstå att kompressionen inte är avsedd att minska den sjukliga fettvävnaden.
Kompressionsprodukter
I början av kompressionsbehandlingen kan man välja mellan medicinska kompressionsstrumpor, kompressionsförband och medicinska reglerbara kompressionssystem (ACD). För långtidsbehandling används huvudsakligen måttsydda medicinska kompressionsstrumpor i flatstickad kvalitet. Denna typ av stickning innebär att man först stickar ett stycke med platt struktur rad för rad. Det stickade alstret får sin tredimensionella form först när det sys ihop. Det gör det möjligt att tillverka en produkt som är måttanpassad till varje patient. Lipödempatienter ordineras vanligen flatstickade strumpor, strumpbyxor, leggings, ärmar, boleros eller kompressionsprodukter i flera delar. Vilket material som väljs och huruvida det lämpar sig att använda produkter i en eller flera delar, avgörs i samråd mellan patient och läkare, terapeut resp. fackhandel. Detta kan förbättra resultatet och gemensamt satta behandlingsmål. Flatstickade medicinska kompressionsstrumpor är i regel styvare och har en högre böjstyvhet än rundstickade medicinska kompressionsstrumpor. Böjstyvheten gör att materialet bättre kan överbrygga de djupare vecken i vävnaden utan att ”halka in” och snöra åt. Detta är särskilt viktigt för behandling av framträdande lipödem med stora omfång och i samband med adipositas (fetma).
Efter läkardiagnos kan fall med begränsade besvär och relativt smala extremiteter utan eller med låg omfångsökning även behandlas med rundstickat material.
Vid val och ordination av kompressionsmaterial ska kompressionsklass och material bestämmas individuellt och anpassas till den kliniska diagnosen, besvären och potentiella förändringar. Behandlingens effekt är både beroende av trycket och materialets egenskaper.
Regelbunden hudvård är en viktig del i en fackmässigt utförd kompressionsbehandling.
För daglig användning och långtidsanvändning rekommenderas måttsydda flatstickade produkter med Juzo Expert och Juzo Expert Strong. Under vissa omständigheter kan även s.k. ACD (medicinskt reglerbara kompressionssystem) användas, vilka kan ställas in individuellt och steglöst.
Kost och vikthantering
Vid lipödem hjälper varken dieter eller fastekurer, eftersom de inte gör att fettet minskar på de ställen som är drabbade av lipödem. Lipödempatienter kan dock tappa det ”hälsosamma” fettet. De sjukliga cellerna kvarstår. Det betyder att bålen kan minska i omfång vid en viktnedgång, men att berörda extremiteter är förhållandevis omfångsrika även fortsättningsvis. Trots detta bör man generellt vara noga med att äta sunt och ha en aktiv livsstil för att undvika viktuppgång eller eventuell fetma. Övervikt påverkar nämligen lipödemet negativt. Om lipödempatienter är noga med kosten och vikten kan de bibehålla eller återfå sin rörlighet och funktion, och även hejda sjukdomens progress. Som princip ska kortvariga dieter undvikas; i stället ska matvanorna läggas om varaktigt. Vid lipödem rekommenderas medelhavskost i samma utsträckning som ketogen kost.
Psykosocial behandling
Personer som drabbas av lipödem lider i signifikant högre grad av negativ fysisk, emotionell och social påverkan jämfört med kvinnor utan lipödem. Vid diagnostiken av lipödemrelaterad smärta måste hänsyn även tas till de psykosociala faktorerna. Psykiska störningar kan försämra symptomen och livskvaliteten hos lipödempatienter, och bör uppmärksammas för diagnostik och behandling. Det psykiska lidandet kan bero på utseendemässiga faktorer och kronisk smärta. Här rekommenderas en interdisciplinär behandling för att behandla depression, ångesttillstånd, ätstörningar etc.
Fysioterapi
Manuellt lymfdränage
Utöver kompressionsbehandling behandlas lipödem vanligen med manuellt lymfdränage (MLD). Behandlingen kan verka motsägelsefull eftersom det vid rena lipödem ju inte finns någon ansamling av lymfa som behöver dräneras. Ett manuellt lymfdränage syftar i detta fall inte till att reducera volymen utan att modulera C-fibrerna som ger upphov till smärta. Med hjälp av MLD kan smärttoleransen och smärttröskeln höjas. I kombination med ytterligare behandlingstekniker kan MLD bidra till att öka livskvaliteten.
IPK
Som komplement till medicinska kompressionsstrumpor och manuellt lymfdränage kan intermittent pneumatisk kompression (IPK) sättas in – t ex med hjälp av en lymfpulsator. En luftfylld manschett med flera kamrar utövar ett tryck på det kroppsområde som ska behandlas.Trycket som alstras kan ställas in och justeras i definierade intervaller. Först byggs trycket upp i den kammare som befinner sig längst ifrån hjärtat. Därefter följer alltid nästa kammare.I samband med rent lipödem kan IPK sättas in för smärtlindring, och behandlingen kan även göras i hemmet.
Träning
Rörelse i kombination med kompression kan minska både fysiska och psykiska besvär. Träning med låg belastning, stretchövningar och måttlig styrketräning är lämpliga aktiviteter. Vattenträning kan inte bara ha en positiv effekt på smärtor i samband med lipödem, utan även på samexisterande tillstånd som fetma, lymfödem och ledslitage.
Vibrationsplatta
En vibrationsplatta kan höja smärttröskeln för trycksmärta.
Medicinering som behandling är oftast verkningslös
Lipödem kan inte botas med läkemedel. Diuretika ska inte användas för behandling av lipödem. I behandlingens inledningsskede eller om besvären försämras markant kan man visserligen överväga smärtbehandling med läkemedel, men denna blir oftast verkningslös i samband med lipödem.
Operativ metod: Liposuction (fettsugning)
För vissa patienter kan även ett operativt ingrepp komma i fråga. En liposuction – alltså en fettsugning – reducerar fettdepåerna i underhuden med beständigt resultat. Metoden kan på lång sikt minska eller till och med helt avlägsna smärta, men ingreppet botar inte sjukdomen. Dessutom är fettsugning ett stort och smärtfyllt ingrepp där man opererar hela de områden som är drabbade av lipödem. Därför måste man från fall till fall göra en individuell bedömning om konservativa behandlingsmetoder är att föredra, eller om en operation och eventuella oönskade biverkningar, såsom ärrbildning i vävnaden, är rimlig och meningsfull.
Före ett operativt ingrepp ska hänsyn tas till följande aspekter:
Ett indikationsställande i samband med fettsugning tar inte längre hänsyn till den konventionella indelningen av stadier eftersom det inte finns något samband mellan symtomens svårighetsgrad och hittillsvarande stadier.
Liposuction (fettsugning) – genomförande
Huruvida ett lipödem opereras med dagkirurgi eller under inläggning beror vanligen på sjukdomens svårighetsgrad, på eventuella samexisterande tillstånd och på sederingen. Fettsugningen bör utföras med en teknik som är skonsam mot vävnader och lymfkärl. Här används vibrations- (PAL) och vattenassisterade (WAL) system under tumescent lokalbedövning eller narkos. Under 1 till 4 behandlingstillfällen av båda benen resp. 1 till 2 behandlingstillfällen av båda armarna sugs max. 10 % av kroppsvikten ut per operationstillfälle (aspirationsvolym).
Efter en liposuction (fettsugning)
Direkt efter fettsugningen ska en komplex fysikalisk ödemterapi (KFÖ) genomföras. Beroende på symptomen får patienterna fortsatt konservativ behandling. I fokus står då rörlighet, viktstabilitet och stressreglering.
Vid övervägande av fettsugning måste en eller flera specialistläkare konsulteras för att inhämta information om möjliga resultat, risker och biverkningar samt om kostnader och långtidsresultat för denna metod. Endast i ett fåtal fall betalas kostnaderna för fettsugning av sjukkassan. Kostnaden för den konservativa behandlingen med kompressionsprodukter täcks däremot i de flesta fall.
Stationär rehabilitering
I samband med lipödem är det även möjligt att genomföra en stationär rehabilitering. Rehabiliteringen utförs på kliniker som är specialiserade på lymfologi och ger berörda patienter möjlighet att genomgå en intensiv och omfattande behandling. I fokus står helhetssynen på sjukdomsbilden i syfte att tillmötesgå patientens individuella behov. Rehabiliteringen inbegriper allt från fysioterapeutiska åtgärder och kompressionsbehandling till kostrådgivning och psykologisk stöd. Målet är att minska besvären, främja egenvård och höja patienternas livskvalitet. Här är erfarenhetsutbytet med andra berörda och de gemensamma behandlingsenheterna till hjälp. Den stationära rehabiliteringen kan bidra till att patienterna bättre kan hantera sitt lipödem i vardagen med ett varaktigt resultat.
Adipositas (fetma)
Lipödemet beror inte på fetma eller vice versa. Ca 80 % av alla patienter med lipödem lider dock av fetma. Samexisterande fetma är emellertid proportionerlig och berör alltså även bålen.
Fetmarelaterat lymfödem
Särskilt i lipödemets fortskridna stadier förekommer ofta ett fetmarelaterat lymfödem. Den kraftigt ökande fettvävnaden ger upphov till extrema förträngningar i lymfkärlen vilket resulterar i störningar i lymfavflödet. Lymfan kan inte längre rinna bort ordentligt och ansamlas i vävnaden. Fetmarelaterade lymfödem utvecklas vanligen symmetriskt, till skillnad från t ex ett medfött lymfödem.
Ortopediska följdskador
På grund av ökad volym på benens insida kan rörligheten och gångmönstret påverkas avsevärt. Följden kan bli felaktiga ställningar i fot-, knä- och höftleder.
Hudproblem
Det ökade omfånget hos ben och armar kan orsaka ständigt hudskav. Detta resulterar i inflammationer. Fettkuddarna orsakar hudveck som kan leda till skav och fuktansamling samt infektioner med bakterier eller svampangrepp. Det är därför mycket viktigt med regelbunden hudvård hos personer som är drabbade av lipödem.
Skador i vensystemet
Vensystemet kan ta skada av ett lipödem. Genom tidig upptäckt av en felfunktion i venerna kan ytliga åderbråck och skador i det djupa vensystemet undvikas och befintliga venbesvär behandlas.
Information om möjliga vensjukdomar finns på vår sida om venbesvär.
Till följd av detta samexisterande tillstånd och komplikationer bör lipödempatienter i förekommande fall även konsultera specialister inom näringsvetenskap, lymfologi, ortopedi, dermatologi och flebologi.
Den som har en symmetrisk, smärtfri störning i fettfördelningen på ben och även armar lider inte av lipödem. Denna sjukdom kallas lipohypertrofi och kräver i regel ingen behandling. Med tiden kan det dock bildas ett lipödem. Även vid lymfödem och fetma kan det förekomma parallella tillstånd till lipödem. Hur indikationerna ska differentieras visas i denna översikt:
| Lipödem | Lipohypertrofi | Adipositas (fetma) | Lymfödem | |
|---|---|---|---|---|
| Ökad fettansamling | +++ | +++ | +++ | (+) |
| Oproportionerliga extremiteter | +++ | +++ | (+) | + |
| Ödem * | Ø | Ø | (+) | +++ |
| Trycksmärtor | +++ | Ø | Ø | Ø |
| Symmetri | + | + | + | Ø |
Symbolförklaring: + till +++ föreligger; (+) möjligt; Ø föreligger inte | ||||
Den här självkontrollen ersätter inte ett läkarbesök. Ett läkarbesök är nödvändigt för att rätt diagnos ska kunna ställas.